Mot folket!
MODIGA PROTESTER. Åtta, kanske femton döda under några dagars protester mot den religiösa diktaturen i Iran. Krav på frihet och slut på förtrycket sprids över hela landet.
Den kommunistiska diktaturen i Kina sänder oppositionella i fängelse och dömer ut groteskt långa straff. Vaga protester möts med hård repression och nedsläckning av kanaler till utlandet; allt är lugnt och terroristerna har förts bort, heter det.
Sedan flimrar några suddiga bilder ut över världen. Kinesiska dissidenter, de verkliga demokratikämparna, protesterar mot förtryck, bristen på frihet och statens cementerade envälde.
Diktaturen ställer ut ramar för det som får sägas, skrivas och filmas. Censuren förlamar och tystar.
De utländska investerarna har inga problem med den saken, affärerna går först.
Att Volvos nya kinesiska ägare anser sig tvingade att förklara, eller lova, att svenska regler och avtal fortsatt gäller i Sverige får väl ses mot bakgrunden av att svenskarna, facket, de anställda, investerare, kanske också regeringen hade väntat sig det värsta.
De ser på Kina och kinesiska företag med och finner samma system och hierarki som hos den kinesiska staten; ogenomtränglig.
Men demokratierna anpassar sig, Kina är snart världens största ekonomi och vem bråkar med den som sitter på miljarderna?
Inte Obama, inte EU, inte någon regering som väger förbindelserna med Kina före några diffusa krav på demokrati. Det stör bara affärerna.
Iran är en religiös diktatur, lika frånstötande som den kommunistiska i Peking. I Teheran sänder prästerskapet ut sina hantlangare på gatan för att piska upp de som vågar protestera mot förtryck och repression. Åtta, eller femton, döda under söndagens protester. Kanske ännu fler i går.
De elektroniska gränsbommarna fälls därför ner, men skakiga bilder, tagna med mobiltelefoner, når ändå ut, som från andra diktaturer. Det är som i en annan tid; internet är djävulen som förför det folk som inte vet sitt eget bästa. Diktaturerna, den kinesiska, egyptiska, syriska, burmesiska, iranska fruktar mest av allt bilder av den verklighet de klär i hyckleri, bedrägeri och censur.
Så de styrande ayatollornas milis låter batongerna vina över studenter och andra som vågar protestera mot förtrycket. De hugger in och släpar bort, och diktaturen delar ut svindlande långa straff. Staten drar sig inte ens för att stjäla den döde oppositionsledarens Seyed Ali Mousavis kropp.
Hans begravning skulle utlöst ännu större demonstrationer och våldsammare protester, alltså forsla liket bort. Så handlar en desperat diktatur som snart faller samman.
Kennet Lutti
-------------------------------------------
Arbetarbladet
